I riksdagens utskott fortsätter behandlingen av regeringens proposition om en partiell reform av upphovsrättslagen (RP 43/2022 rd). I synnerhet lagparagrafen om vidaresändning av tv-kanaler, med hjälp av vilken EU-direktivet om onlinesändningar införlivas i Finlands upphovsrättslag, har gett upphov till offentlig debatt. Trots att användarna av verk påstår att reformen är ett hot mot tv-marknaden, är den i själva verket en möjlighet att leda branschen i en riktning som i större utsträckning respekterar upphovsmännen av tv-program och deras rättigheter.
Distribution i kabelnät är vidaresändning som man måste avtala om med tv-programmens upphovsmän
I direktivet om onlinesändningar och i regeringens proposition (25 h §) är vidaresändning tydligt definierad: Vidaresändning sker i situationer där någon annan än det ursprungliga sändningsbolaget delar den ursprungliga tv-sändningen samtidigt och i oförändrad form i till exempel kabel-tv-nätet.
De som kritiserar lagförslaget har försökt fördunkla begreppet genom att jämställa det med ursprunglig utsändning av tv-program. Detta är operatörernas och deras representanters sätt att försöka undandra sig sina skyldigheter att ingå avtal och betala upphovsrättsersättningar.
I internationella avtal som är bindande för Finland och i EU:s lagstiftning är det dock entydigt definierat att vidaresändning omfattas av upphovsmännens ensamrätt och att man bör avtala om den med upphovsmännen. Upphovsmän av tv-program har även rätt att få ersättning för vidaresändning av sina verk.
Operatörerna och tv-bolagen har påstått att ersättningar betalats till upphovsmännen redan när tv-kanalerna köper sändningsrättigheterna. Vi på Kopiosto har i egenskap av befullmäktigad organisation som licensierar vidaresändning inga uppgifter om och har inte fått se bevis på att sådana ersättningar skulle ha betalats till finländska och än mindre utländska upphovsmän. Operatörerna medger ju inte ens att distribution i finländska kabelnät är vidaresändning. Hur skulle man då ha kunnat betala ersättningar för den?
Om det skulle vara så att en del ersättningar betalats i samband med att sändningsrättigheterna köptes motsvarar ett sådant engångsköp inte upphovsrättigheternas karaktär. Upphovsrättsersättningarna ackumuleras enligt användningen av verk, det vill säga om ett tv-program vidaresänds också efter många år får upphovsmannen den andel som hen har rätt till. Detta är ett etablerat förfaringssätt också i Finland i till exempel musikbranschen, där ersättningar enligt användningen betalas till rättsinnehavaren av låtar när de spelas i radio ännu årtionden efter att verken släppts.
Vår inhemska tv-marknad behöver en grund som respekterar upphovsmän
Operatörerna och deras representanter har förutspått att lagreformen kommer att få hela den kommersiella tv-verksamhetens kontinuitet att kollapsa i Finland. Det är svårt att förstå att införandet av direktivet skulle kunna få sådana följder; åtminstone skulle tv-verksamhetens kollaps inte bero på de förtydliganden som görs i upphovsrättslagen.
Vår tv-marknad har även beskrivits som speciell i förhållande till andra länder, och det har använts som en motivering till att fortsätta med den orättvisa behandlingen av upphovsmännen av tv-program.
Tv-bolagens och kabeloperatörernas agerande i Finland skiljer sig dock inte på något avgörande sätt från hur de agerar i de övriga EU-länderna och nordiska länderna. Till exempel Telia bedriver identisk verksamhet i Finland och Sverige. Ändå avtalar Telia i Sverige om och betalar ut upphovsersättningar till upphovsmän av tv-program för vidaresändning av inhemska tv-kanaler, men inte i Finland.
Den kommersiella tv-verksamheten har inte kollapsat i de övriga EU-länderna för att man kommer överens med upphovsmännen om rättigheterna och betalar ut skäliga upphovsersättningar.
Uppdateringen av lagstiftningen kan ge upphov till förändringar på vår tv-marknad. Betalning av upphovsrättsersättningar till upphovsmän av tv-program skulle dock inte automatiskt innebära att antalet gratis tv-kanaler minskar. Operatörerna behöver inte direkt vältra över kostnaderna för upphovsrättsersättningarna på användarna genom att upphöra med gratiskanalerna. Sådana affärsmässiga beslut fattar operatörerna själva.
Finland är det enda landet i EU och Norden där operatörerna sedan distributionen i kabelnät inleddes har kunnat undgå att betala upphovsrättsersättningar till upphovsmän för vidaresändning av inhemska kanaler.
Operatörerna har även nämnt att den nuvarande lagen om bostadsaktiebolag inte tillåter att upphovsrättsersättningarna överförs på delägarna i bostadsbolag. Det är därför viktigt att evaluera vilka andra lagreformer, utöver ändringarna i upphovsrättslagen, som riksdagen skulle kunna besluta om, så att de upphovsrättsersättningar som upphovsmännen har rätt till kan tryggas på det sätt som EU-direktivet förutsätter.
Nu verkställs EU-direktiv som är förpliktande för Finland och där bland annat begreppet vidaresändning förtydligas. Riksdagen beslutar inte till exempel om licenspriserna för vidaresändning eller om avtal om upphovsrättsersättningar. Dessa kan aktörerna fritt förhandla om sinsemellan i länder med marknadsekonomi.
Nuvarande praxis gör att Finland avviker från det övriga EU
Kabel-tv-operatörerna har i åratal utnyttjat de inhemska tv-kanalernas program och dragit ekonomisk nytta av att vidaresända dem, utan att betala upphovsrättsersättningar till tv-programmens upphovsmän. Detta gäller både inhemska och utländska upphovsmän, som skulle ha rätt till ersättningar för vidaresändningen.
Vidaresändning av utländska kanalers program är en etablerad verksamhet i Finland, och för den betalas ersättningar till upphovsmännen. Det är svårt att förstå varför man när det handlar om inhemska tv-kanaler ännu år 2022 måste kämpa för denna rättighet, som är självklar i de övriga EU-länderna.
Finland är det enda landet i EU och Norden där operatörerna sedan distributionen i kabelnät inleddes har kunnat undgå att betala upphovsrättsersättningar till upphovsmän för vidaresändning av inhemska kanaler. Detta missförhållande har under åren ökat skillnaderna i inkomst mellan upphovsmännen av inhemska tv-program och deras utländska kollegor. I till exempel Danmark är ersättningarna för vidaresändning en viktig del av av-upphovsmännens inkomst.
Beträffande ersättningarna för vidaresändning är det fråga om den audiovisuella branschens livskraft och om att upphovsmännen ska kunna livnära sig på sitt arbete. I de övriga nordiska länderna är finansieringen av av-branschen även i övrigt bättre som helhet, och i dessa länder har man inom branschen upprepade gånger producerat internationella framgångssagor.
I Finland har av-branschens enorma tillväxtpotential noterats, och tv-serien Sorjonen, som nått framgångar utomlands, är ett bra exempel på att potentialen även kan realiseras. Ändå är åtgärderna för att stödja branschen fortfarande obetydliga.
Införlivandet av EU-direktiven i vår inhemska lagstiftning enligt regeringens proposition är en möjlighet för beslutsfattarna att skapa en stadig och ansvarsfull grund för av-branschens livskraft och framtida tillväxt.
Valtteri Niiranen
Verkställande direktör, Kopiosto
Foto: Riitta Supperi
