I och med reformen blir de läromedel som används inom utbildningarna för grundexamen vid gymnasier och yrkesinriktade läroanstalter avgiftsfria för studerandena, och utbildningsanordnarna är då de som ansvarar för att skaffa och tillhandahålla materialen.
Med tanke på kostnadsbesparingar har pilotprojekt genomförts för utveckling av öppna digitala lärresurser och materialbanker. I det redan uppbyggda biblioteket för öppna lärresurser kan lärare söka öppna innehåll som lämpar sig för ändamålet och vid behov bearbeta dem.
Bra läromaterial görs inte på nolltid
Men hur kan en lärare veta huruvida det innehåll som laddats upp i biblioteket för öppna lärresurser är högklassigt? Sanna Haanpää, verksamhetsledare för Finlands facklitterära författare rf, påminner om att bra läromaterial inte görs på nolltid.
”Till exempel kräver det tid och yrkeskunskap att tillägna sig den senaste forskningskunskapen, välja ut inlärningsteoretiskt perspektiv och att testa det nya materialet i användning och redigera det. Läromedel som ges ut på förlag utarbetas dessutom ofta i arbetsgrupper med flera läroboksförfattare, och såväl akademiska sakkunniga som lärare i läroämnet vid olika skolor deltar”, berättar Haanpää.
Materialbanken med öppna lärresurser betyder att det är användaren, i praktiken läraren, som har ansvaret att kontrollera huruvida det material som finns i banken är aktuellt. Läromedel som ges ut på förlag däremot kan lärare använda mer bekymmerslöst redan av den anledningen att förläggarens konkurrenstryck gentemot andra förläggare tvingar aktörerna att hålla innehållet uppdaterat och högklassigt.
”Att förtränga kvaliteten är världens enklaste sätt att göra besparingar”, säger Haanpää. ”Förhoppningsvis betraktas högklassiga läromaterial emellertid inte som en kostnadspost utan som ett konkurrensmedel.”
”Läromaterial som ges ut på förlag klarar sig”
Också Sakari Laiho, direktör för Finlands Förlagsförening rf, betonar läromedlens kvalitet. Han tror att läromaterial som ges ut på förlag kommer att stå sig väl i konkurrensen med öppna lärresurser.
”Så länge kvalitet – vilket även inkluderar tillförlitliga uppdateringar, tillgodoseende av upphovsrätten, neutralitet i fråga om åskådning samt tillgänglighet – är ett urvalskriterium kommer läromaterial som ges ut på förlag att klara sig”, säger Laiho.
Förlagsföreningens oro är i stället att den kommunala ekonomin ska försämras. Om det är utbildningsanordnaren som ska skaffa läromedlen till utbildning på andra stadiet, inte studeranden själv, kan besparingsåtgärder kännas lockande.
Glömdes kvalitetskriterierna bort?
Syftet med reformen av läroplikten är enligt undervisningsminister Li Andersson att säkerställa att alla ungdomar har tillräckliga färdigheter och förmåga att tillägna sig nya lärdomar. Läromedlens kvalitet betonas däremot inte i reformen. Varför?
”Kvalitet är inte något som administrativa tjänstemän med euron för ögonen kommer att tänka på”, tror Laiho. ”I egenskap av pedagoger förstår lärarna också denna konkurrensfaktor, det man faktiskt får för pengarna. Därför är det viktigt att lärarna får vara de som fattar beslut om valet av läromaterial.”
Sanna Haanpää säger sig förstå varför ordet ”kvalitet” inte helt lätt kan inlemmas i lagtexten. ”Det skulle emellertid ha varit önskvärt att även kvaliteten lyfts fram i bakgrundstexten till propositionen”, säger Haanpää.
Enligt henne är studerandena på andra stadiet vana vid högklassigt läromaterial. ”Därför skulle jag önska att de snabbt ger utbildningsanordnarna respons om de inte är nöjda med läromaterialet”, säger Haanpää.
Sanna Haanpää, Sakari Laiho och Li Andersson talade den 17 november vid Kopiostos seminarium kring förlängning av läroplikten och utbildningens avgiftsfrihet, där en mångfald olika synpunkter framfördes om den förestående läropliktsreformen och dess konsekvenser.
Finlands facklitterära författare rf och Finlands Förlagsförening rf är medlemsorganisationer i Kopiosto.
Text: Maria Bregenhøj
Bild: Ria Korkiakangas