Under de senaste tio åren har översättaren Arja Pikkupeura blivit nära bekant med Ljudmila Ulitskajas produktion. Pikkupeura har översatt åtta av nio av den ryska författarens verk som är översatta till finska. Den senaste översättningen, berättelsesamlingen Sielun ruumis, kom ut i början på året.
En erfaren översättare vet att mer än bara kunskaper i ordförråd krävs för att skapa en finsk översättning av hög kvalitet. Istället för orden är det viktigt att följa tankarna, eftersom det väsentliga ofta ligger mellan raderna.
”Att översätta ord leder mycket sällan till ett framgångsrikt resultat. När man översätter skönlitteratur till finska och någon gång upptäcker att man har översatt orden direkt i en halv mening, blir man därför tvungen att skriva om den genast igen”, konstaterar Pikkupeura.
Hon ser sig själv som det tredje hjulet mellan författaren och läsaren. Översättningen ska fungera diskret så att läsaren kommer i kontakt med författaren själv. I det här fallet är nyckeln att identifiera kärnan i författarens stil och att förstå vad hen har velat säga, även mellan raderna.
”Till exempel för Ultiskaja är ’rullning’ vanligt. Hon kan presentera ett helt mänskligt öde från födelse till död i en mening. Jag delar ogärna upp dessa långa meningar.”
”Att översätta litteratur till finska är ett utmanande arbete på ett trevligt sätt, där man grundligt får ägna sig åt både språkens och tankarnas förunderlighet. Därför vill jag inte ha bråttom då jag jobbar, utan finslipa texten i lugn och ro. Det känns bra att nå och förmedla författarens avsikt så bra jag kan, även om det inte finns något som är fullständigt”, säger Pikkupeura.
Översättaren har sista ordet
Översättarens egen stil kan förändras under åren.
”I de tidiga stadierna av min karriär var jag säkert mer trogen till orden och också försiktig med att till exempel ändra strukturen. Jag har blivit mer modig med tiden.”
Ibland är personer som översätter produktionen av en viss författare till olika språk i kontakt med varandra och funderar över lösningar på det som väcker frågor. Pikkupeura gör inte så, men när hon till exempel översätter Ulitskaja är hon i kontakt med författaren själv efter att ha gjort råöversättningen.
”Antalet frågor beror på boken, men det kan till exempel vara 10 eller 20. Ulitskaja svarar väldigt snabbt, men särskilt när det gäller äldre verk kan hon också svara att hon inte kommer ihåg sina tankegångar tillräckligt bra. ”
Hur mycket en förläggare ingriper i en översättning varierar beroende på aktör och översättning. Ibland föreslås inte ens ändringar, ibland kan en förläggare som behärskar språket gå igenom texten med en tät kam. I vilket fall som helst förblir ansvaret och det sista ordet hos översättaren till finska.
Översättningsarbete redan i tre decennier
Det finns inte bara en väg till att bli översättare av skönlitteratur. Pikkupeura har inte någon översättarutbildning, men har studerat ryska språket och litteraturen samt allmän litteraturvetenskap vid Jyväskylä universitet. Under arbetet vid universitetet i slutet av 1980-talet blev hon bekant med forskaren Arja Rosenholm.
”Rosenholm ville publicera produktionen av ryska kvinnliga författare som antologier. Vi var flera som deltog i översättningen av texterna, och på så sätt kom jag in en aning i översättningsvärlden.”
Tre antologier utgavs, och Pikkupeura ombads att översätta produktionen av Viktor Pelevins till finska efter den sista publikationen. Tio år senare började Pikkupeura jobba hos Siltala för att översätta Ulitskaya. Förutom rysk skönlitteratur har hon också översatt Avril MacDonalds Jukka Hukka -barnböcker från engelska.
När man översätter skönlitteratur till finska får man grundligt ägna sig åt både språkens och tankarnas förunderlighet.
Pikkupeura säger att hon egentligen inte ägnar sig åt litteratur som fritidsintresse. Hon översätter när arbete erbjuds, men rekommenderar inte till exempel aktivt nya författare eller verk till förläggare
”Jag är inte en säljare och inte heller en kulturambassadör som skulle agera som agent för ryska författare.”
Rysk litteratur översätts bara i liten mängd till finska
Ryska klassiker är allmänt kända i Finland åtminstone till namnet, men det är svårt att få en uppfattning om nivån och volymen i samtida litteratur på basis av översatta verk. Enligt Pikkupeuras uppskattningar är cirka 60 procent av den skönlitterära översättningen till finska engelskspråkiga författares verk, medan endast cirka två procent av översättningarna är gjorda av originalverk på ryska.
”Rysk skönlitteratur översätts till finska av ett tiotal personer. Ingen av dem kan försörja sig enbart på detta”, uppskattar Pikkupeura.
Det nära geografiska läget påverkar inte i vilken utsträckning och vilken litteratur från ryska som översätts till finska. I Finland är marknaden liten och förlag följer vilka författare som säljer i övriga Västeuropa.
”Vår marknad rymmer bara ett fåtal författare åt gången av så kallade mindre ofta översatta språk till finska. Dessa följs upp för att se om allmänheten är intresserad. Om försäljningen inte är tillräcklig, byter man till en annan. Det gäller inte små språk utan språk som översätts i små mängder till finska.”
Till exempel fick Ulitskajas böcker fart i Finland först med ett tredje försök efter marknadsundersökningar i mitten av 1990-talet och början av 2000-talet. I början av 2010-talet började namnet bli känt i Västeuropa och Nordamerika, och därför ansågs det också finnas efterfrågan i Finland. Den första av Pikkupeuras Ulitskaja-översättningar till finska, Naisten valheet, utkom 2011. ”Naturligtvis är marknadsföringsinsatserna också viktiga för författarens framgång,” påminner Pikkupeura.
Upphovsrättigheterna är viktiga för översättare
Pikkupeura måste vara försiktig med att respektera översättarens upphovsrätt.
”Varje ord på finska är mitt val, texten är byggd av mig, även om innebörden av verket är skriven av någon annan. Det är väldigt olämpligt att nästan alla bokrecensioner, webbutikernas information om verken eller ljudbokinspelningar inte nämner namnet på översättaren till finska. Precis som om hen inte existerade.”
”Översättare kämpar för att eliminera dessa missförhållanden och försöker åtgärda dem så ofta som möjligt.”
År 2019 fick Pikkupeura erkännande för sitt arbete när Finlands översättar- och tolkförbund tilldelade henne Mikael Agricola-priset för översättningen av Ulitskajas verk Meidän tsaarimme väkeä till finska. Prisjuryn beskrev översättningen så här:
”Arja Pikkupeuras språk läses på samma sätt som man lyssnar på musik. Meningarna och styckena följer varandra i en njutbar rytm, man kan obekymrat kasta sig in dem och låta dem föra en med sig. Meidän tsaarimme väkeä är översättningskonst som bäst.”
Även om priset som delas ut av upphovsrättsersättningar som samlas in av Kopiosto gäller för ett specifikt verk anser Pikkupeura det som ett allmänt erkännande för den skönlitterära översättningen till finska.
”Översättning är inte proportionerligt, liksom inte litteraturen i allmänhet heller. Om det var en tävling mellan tio översättare om översättning av ett verk, kanske resultaten kunde jämföras.”
I vilket fall som helst anser Pikkupeura det vara viktigt med erkännanden i likhet med det pris hon fick.
”Priset uppmuntrar till kvalitetsarbete och är ett ekonomiskt betydelsefullt erkännande, särskilt för översättare av språk som är översatta till finska i liten mängd, såsom för mig själv, för vilka det inte finns verk att översätta till finska varje år.”
Text: Leo Taanila
Bild: Heimo Siivonen
