Upphovsrätt möjliggör att man kan försörja sig på kreativt arbete. Om kreativt arbete inte längre skyddas av en fungerande lagstiftning som försvarar upphovsmännens rättigheter kommer de som arbetar inom kultur, kommunikation och underhållning att ha en betydligt sämre ställning än i dag.
Utkastet till upphovsrättslagen uppfyller inte syftet med EU:s direktiv om upphovsrätt och onlinesändningar för att förbättra upphovsrättsinnehavarnas ställning i onlinemiljön och att göra upphovsrättigheterna på de digitala inre marknaderna enhetliga. Motiveringarna till lagförslaget är i många avseenden mycket ofullständiga och värdeladdade. Effekterna av de föreslagna lagändringarna behandlas vagt och det finns inga uppskattningar som grundar sig på forskningsdata.
Vi lämnade vårt detaljerade utlåtande i slutet av oktober i tjänsten Utlåtande.fi. Du kan också bekanta dig med vårt utlåtande på finska på vår webbplats.
Sveriges modell istället för en omfattande upphovsrättslig begränsning inom undervisning och forskning
I lagförslaget föreslås en bred upphovsrättslig begränsning inom undervisningen. Det skulle innebära att exempelvis upphovsmannen till ett utbildningsmaterial, litteratur eller film i praktiken inte längre skulle ha det skydd som upphovsrätten ger när det gäller användning, kopiering, distribution eller anpassning av hens verk. I undervisningssammanhang skulle verk kunna användas oberoende av deras upphovsmän.
Omfattningen av upphovsrättsbegränsningen går mycket längre än det åskådliggörande av undervisning som direktivet tillåter vid undervisning i en digital lärmiljö. Den föreslagna begränsningen är inte proportionerlig och balanserad på det sätt som krävs ur synvinkeln av de grundläggande rättigheterna för upphovsmän inom kreativa branscher.
Om förslaget genomförs skulle det äventyra publiceringen av läromedel och förstöra det system av avtal som byggts upp för att skydda upphovsmän inom kreativa branscher och förlag. De upphovsrättsintäkter som upphovsmännen får skulle minska avsevärt.
Begränsningen skulle också göra användningen av verk mer otydlig och rättsligt osäker ur lärarnas synvinkel.
Enligt vår uppfattning måste det nuvarande täckande och rättssäkra kollektiva avtalandet bibehållas som den huvudsakliga metoden för att möjliggöra användningen av verk i utbildningen. För att komplettera detta kan en begränsningsbestämmelse som rör illustration av undervisningen fastställas i enlighet med direktivet, vilken kan användas när användningslicenser inte är tillgängliga. Motsvarande lösning har valts även i Sverige.
Utnyttjande av den mer omfattande kollektiva upphovsrättslicensen i större utsträckning
Vi är besvikna över att möjligheterna med den så kallade avtalslicensen inte har utnyttjats i lagförslaget i den utsträckning som upphovsrättsdirektivet erbjuder.
En avtalslicens är en mer omfattande kollektiv upphovsrättslicens. Den möjliggör enkel och ansvarsfull användning av verk i en situation där det finns så många verk som ska användas att inte alla upphovsmän till verken lätt kan nås för att erhålla tillstånd. Dylika situationer är till exempel vidaresändning av tv-program och kopiering av tryckta böcker och tidskrifter. Avtalslicensen ger användaren täckande och juridiskt säkra licenser för att använda verken.
När det gäller undervisning och forskning föreslår lagförslaget till och med att det nuvarande väl fungerande avtalslicenssystemet ska avvecklas. Så bör fallet inte vara, utan tvärtom bör avtalslicensen för undervisning täcka gränsöverskridande undervisning, såsom direktivet kräver.
Enligt vår uppfattning bör avtalslicenssystemet utvecklas både genom uppdatering av befintliga bestämmelser och genom att lagstifta nya tillämpningsområden för avtalslicensen. På så sätt underlättas både avtalande om upphovsrätt och tillgång till materialet i olika användningssituationer.
Vidaresändning får inte tillintetgöras
Lagförslaget är exceptionellt dåligt berett, internt motsägelsefullt och begreppsmässigt förvirrande när det gäller ikraftträdandet av direktivet om onlinesändningar. Med vidaresändning av tv-program avses distribution på kabel- eller andra nät som är samtidig och oförändrad i förhållande till originalsändningen.
Utkastet tillintetgör vidaresändning av tv-kanaler genom att definiera denna som originalsändning i strid med direktiv och internationella avtal.
Utkastet tillintetgör vidaresändning av tv-kanaler genom att definiera denna som originalsändning i strid med direktiv och internationella avtal. Detta får inte verkställas. Vidaresändning är definierad på ett internationellt bindande sätt, och Finland kan inte avvika från detta.
Vidaresändning kan inte heller utvidgas till att omfatta online-tilläggstjänster (VOD) på det sätt som lagförslaget lägger fram. Direktivet om onlinesändningar måste implementeras i enlighet med dess ursprungliga formulering, utan ytterligare tillägg eller ändringar.
Direktivet om onlinesändningar lagstadgar begreppet vidaresändning på ett teknikneutralt sätt, så att sättet på vilket signalen tas emot inte är av betydelse. Vidaresändning kräver enligt direktivet tillstånd av tv-programmens upphovsmän, och de har även rätt till ersättning för det innehåll som vidaresänds. Frågans ekonomiska betydelse för finländska upphovsmän inom den audiovisuella branschen är mycket betydande.
